Ryggens anatomi

Ryggraden mellan huvudet och bäckenet består av 24 kotor; 7 halskotor, 12 bröstkotor och 5 ländkotor, samt mellanliggande kotskivor (diskar) (bild 9.1). De två översta halskotorna har ett specifikt utseende, medan de övriga i stort liknar varandra och består av en kotkropp och en kotbåge. På kotbågen sitter ett flertal benutskott (bild 9.2), varav fyra är mellankotsleder, de så kallade facettlederna, två som ledar mot kotan ovanför och två som ledar mot kotan nedanför.

Mellan varje kotpar ligger en kotskiva (disk) bestående av en bindvävsring (annulus fibrosus), som omger en mjukare kärna (nucleus pulposus). Disken gör att rörelse i ryggraden är möjlig. Rörligheten mellan varje kotpar begränsas till både riktning och omfång av mellankotslederna, vilket resulterar i ett specifikt rörelseomfång för varje enskilt kotpar. Ryggradens passiva stabilitet säkras även av ledbanden som löper mellan kotkroppar och kotbågar. Muskler på framsidan, men framför allt på baksidan av ryggraden, svarar för den aktiva stabiliteten. Förutom att ryggraden har en viktig stödjande funktion, med stora krav på rörlighet, skyddar den också ryggmärgen.

I halsryggen finns ryggradens största rörelseförmåga, men också den sämsta stabiliteten, medan bröstryggen har en betydligt stabilare konstruktion med ett revbenspar ledande mot varje kota, vilket skapar ökad stabilitet. Bröstryggen har framför allt god förmåga att utföra vridrörelser, medan ländryggen har god böjförmåga.

Hos en växande individ sker tillväxten av varje kotkropp från två tillväxtplattor (fyser), en upptill och en nedtill (bild 9.3). Dessa tillväxtplattor är känsliga för skada ända upp till 17–20 års ålder. Det finns flera studier som visar att unga elitidrottare som belastar ryggen, påverkar tillväxten av kotkropparna på grund av den höga belastning som tillväxtplattorna utsätts för. Diskens infästning i kotkroppen är dessutom en svag punkt under tillväxten och kan därför skadas i samband med våld mot ryggen

Bild 9.1. Ryggens kotpelare.

Bild 9.2. Kotkropp och kotbåge med utskott.

Bild 9.3. Kotsegment hos en växande individ.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering